Första sidan
   
 
 
 
 






 
   
   
   
 

Författarskap

Fredrika Runeberg är den första finländska författaren som kritiskt analyserat kvinnans ställning i hem och samhälle. I romanerna Fru Catharina Boije och hennes döttrar 1858 och Sigrid Liljeholm 1862 och i samlingsvolymen Teckningar och drömmar 1861, skildrar Fredrika Runeberg kvinnor som är bundna vid den konventionella kvinnorollen och som söker andra intellektuella och känslomässiga handlingsmönster.

Hennes förhållande till offentligheten var problematiskt. Hon tvivlade ofta på att hon som kvinna var berättigad att skriva och publicera sig, och hon var mycket känslig för kritik. Hon publicerade sig alltid under pseudonymen -a-g, men eftersom det litterära etablissemanget i Finland var så litet så visste de flesta vem som dolde sig bakom pseudonymen. Som hustru till en nationalskald var hon mycket synlig i hustrurollen, men som person kände hon sig osynliggjord. I den intellektuella självbiografin Min pennas saga redogör hon för denna konflikt. Å andra sidan hade hon som skaldehustru helt unika möjligheter att publicera sig och dessutom sporrades hon till det av tidens ledande litteraturkritiker J. V. Snellman och Zacharias Topelius, som var hennes vänner.

I regel fick hon positiv respons på sina alster men utsattes för så hård kritik av bl.a. C. G. Estlander och J. V. Snellman för sin roman Sigrid Liljeholm, att hon efter det bara skrev korta stycken. Det mesta hamnade i skrivbordslådan.

Ett folk som förgåtts

Fredrika Runeberg publicerade sig flitigt i tidskrifter och kalendrar under 1860- och 1870-talen. ”Ett folk som förgåtts” ingick 1874 i Svenska Familj-Journalen och är ett ställningstagande i debatten om finskans och svenskans ställning i Finland. Författarinnan har för syns skull förlagt handlingen till en indianstam, som i samverkan med den vite mannen övergår från jaktkultur till jordbrukskultur och förvärvar hans mildare seder. Indianerna tillägnar sig den vite mannens språk och bildning, men kräver sedan att deras språk ensamt skall bli gällande i det samhälle där de vita och indianerna lever sida vid sida. För att vinna understöd lierar indianerna sig med ”de många bössornas män”, och därmed beseglas ödet för både indianerna och de vita männen. Det är i själva verket fråga om språk- och nationalitetsfrågor i Finland, där den vite mannen representerar svenskarnas civilisatoriska inflytande, indianerna står för det finska folket och de många bössornas män är ryssarna.

”Ett folk som förgåtts” är inte litterärt betydande, men har intresse som ett exempel på hur den bildade svenska klassen i Finland kunde resonera när trycket från finskan blev starkare.

Den rikt illustrerade familjetidskriften Svenska Familj-Journalen utkom 1862–1887 och blev ofantligt spridd, inte bara i Sverige utan också i Finland. 1874 var upplagan 30 000 exemplar, och steg ytterligare till 70 000 exemplar i slutet av 1870-talet. De medverkande författarna hörde alltså till de mest spridda inom det svenska språkområdet.

Ett folk som förgåtts (pdf)

Min pennas saga

”Nå väl, må min pennas saga hafva varit en dröm, en och annan stund af bitterhet har den gett mig, mångfallt mera dock af tröst och verklig glädje.”

Fredrika Runebergs litterära självbiografi Min pennas saga tillkom i slutet av 1860-talet då hon tillbringade det mesta av sin tid vid maken J.L. Runebergs sjuksäng. I boken möter läsaren alltså en äldre Fredrika Runeberg som blickar tillbaka på sitt liv och sitt förhållande till författarskapet och litteraturen. Manuskriptet utgavs i tryck först 1946 av Karin Allardt Ekelund. Det publicerades då tillsammans med Fredrika Runebergs biografiska skrift om J.L. Runeberg, Anteckningar om Runeberg

Min pennas saga handlar om en flickas läshunger, hennes väg från ”versmakerier” till romanskrivande och om hur svårt, men livsnödvändigt det är att få skriva. Fredrika Runeberg skriver också mycket om flickors rätt till utbildning och om de hinder som kvinnliga författare möter i sitt skrivande.

Min pennas saga (pdf)

Till Fredrika Runebergs 200-årsjubileum 2007 gav Svenska litteratursällskapet ut
Min pennas saga
i nyutgåva med en inledning och textkritiska kommentarer.

 

Upp